Spaningsplanen hade under andra världskriget, precis som andra flygplansmodeller, en mycket stor betydelse för krigsföringen. Med spaningsplanen kunde man få viktig information om fienden. Spaningsplan kan även kallas för spaningsflygplan, spionplan eller spionflygplan. Dessa modeller av stridsflygplan är utrustade med verktyg för att exempelvis fotografera och ta upp signaler. Några kända modeller av spaningsplan är Lockheed SR-71 Blackbird och Lockheed U-2 Dragon Lady.
Sverige hade också några spaningsflygplan under andra världskriget, även om flottan inte var särskilt stor. Under krigets utbrott hade Sverige ungefär 200 attack- och spaningsplan. Summan är försvinnande liten om man jämför med Tyskland och de andra länderna.
Med hjälp av spaningsplanen kunde de olika nationerna snabbt och smidigt samla in information om omgivningarna och fienden. Var fanns de militära styrkorna? Hade de tagit sig in i nya territorier? Kunde man säkert skicka in bombflygplan och attackplan på området utan att ta för stora risker? I krig handlar mycket om strategier, riskbedömningar, beslut och risktagande. Med hjälp av effektiva spaningsplan kunde man under andra världskriget göra bättre och säkrare bedömningar för att försöka vinna mark och besegra fienden.
Även om spaningsplanen och de andra flygplansmodellerna under andra världskriget utgjorde en stor del av den militära flottan och var av stor betydelse innebar flygvapnet även en hel del risker. Världens historia beskriver flera intressanta floppar från andra världskriget och de flygplan som användes då. Många handlar om flygplan som aldrig ens kom till strid av olika anledningar då de inte klarade av den belastning som krävdes. Utvecklingen hade helt enkelt inte nått tillräckligt långt och utvärderingarna visade att prototyperna bara var att skrota. Andra var så stora och klumpiga att de knappt gick att styra, och det står lite i kontrast till den bild man har av ett spionplan som smidigt ska kunna ta sig fram utan att bli upptäckt. Andra störtade under tiden piloterna skulle utbildas, vilket innebar att en stor del av den viktiga pilotstyrkan fick sätta livet till – utan att de ens hunnit ut i krig. Det fanns fortfarande mycket jobb kvar för konstruktörerna.
