Flygvapnet hade en betydelsefull roll under andra världskriget och en stor del av de aktiva ländernas militära insats bestod av stridsflygplan av olika modeller. Ett jaktflygplan är en typ av stridsflygplan och just denna modell används främst vid anfall av andra flygplan. Generellt sett kan man säga att jaktflygplanen är små och snabba samt lätta att manövrera. Andra typer av militära flygplan är bombplan, multirollflygplan, spaningsplan och attackplan.
Under första världskriget började jaktflygplanen att utvecklas och dess största uppgift var att skjuta ner spaningsplan och spaningsballonger som tillhörde fienden. Under mellankrigstiden fortsatte utvecklingen och när andra världskriget startade hade flera modeller utvecklats. Jaktflygplanen blev mycket viktiga för alla de stora nationerna.
ME 262 var det första jetdrivna jaktplanet. De som låg bakom dess utveckling var Messerschmitt, en tysk flygplanstillverkare som grundades 1923. Det som var speciellt med ME 262 var dess förmåga att komma upp i höga hastigheter. Modellen var betydligt snabbare än de jaktplan som hittills tagits fram.
Världens historia listar andra världskrigets 10 bästa jaktflygplan. Bland de positiva fördelarna som de bästa planen hade var bland annat att piloten hade god sikt från cockpit, planets utrustning, enkelheten att styra flygplanet, förmågan till snabba dykningar och att kunna lasta stor tyngd med bomber, tålig kropp och hög maxhastighet. Någon modell kunde även lyfta från fartyg. Nackdelarna som de olika flygplansmodellerna hade var exempelvis att motorn ofta behövde repareras, att landningsställen riskerade att ge vika, batterier tenderade att bli överhettade och explodera, yttre delar lossnade vid för branta dykningar, planet riskerade att gå i spinn vid för låga hastigheter, sårbarhet vid anfall ovanifrån, dåliga manövreringsegenskaper vid låg höjd och låg hastighet samt dålig räckvidd. De olika modellerna hade alltså sina starka och svagare sidor.
Flera av de jaktflygplan som användes under andra världskriget kunde komma upp i en hastighet på mer än 650 km/h. De problem som dök upp med dessa jaktplan var att de, när de närmade sig ljudets hastighet, kunde gå sönder. Det problemet hittade man lösningar på först efter andra världskriget hade tagit slut. Problemen uppstod främst vid snabba dykningar, där delar av flygplanen kunde lossna.
