Doyglas DC-3, med sina dubbla Pratt & Whitney R-1830 Twin Wasp-motorer på 1200 hästkrafter vardera, var det flygplan som gjorde kommersiell flygning ekonomiskt lönsam. Planet användes både för passagerar- och lasttransport och även nu, cirka 70 år efter att det slutat tillverkas, används det kommersiellt i en del länder. Flygplanet kunde ta 14 nattpassagerare eller 21-28 dagpassagerare alternativt upp till straxt över 2 ton last. Modellen började tillverkas 1935 och första planet levererades 1936. Totalt tillverkades 10632 plan av modellen, plus mer än 6000 licenstillverkade i Sovjetunionen och 500 i Japan. Därmed är det ett av världens mest tillverkade flygplan.
Daisy kommer till Karlskoga
Under andra världskriget kom DC-3:an att få stor betydelse, mycket tack vare sin mångsidighet. Det användes för trupptransporter och för att transportera material. Som dragflyg och som ambulansflyg. Under det avgörande slaget om andra världskriget, den så kallade D-dagen användes mer än 1000 DC-3:or till olika ändamål. På nätet kan man läsa “DC-3’a landar på Karlskoga flygplats”. Det handlar om flygplanet som namngivits till Daisy. Det tillverkades år 1943 och är en av de tre kvarvarande DC-3:or som deltog i andra världskrigets sista stora slag. Planet ägs i dag av föreningen Flygande veteraner, som har sitt säte på Bromma flygplats.
Ett självflygande flygplan
Många piloter ansåg att DC-3:an var så bra att planet kunde flyga själv. Det var kanske att överdriva, men en gång landade ett plan själv. En USAF DC-3:a fick slut på bränsle över Missouri 1957. Besättningen hoppade, alla klarade sig och DC-3:an gled bort över horisonten, för att sedan göra en perfekt landning på en majsåker. En annan spektakulär landning gjordes av kapten John Stevens 1959. Han körde en last bestående av apor. Han kom in i en storm och apburarna skakade sönder. Han landade med cockpit full av apor som vred och tryckte på all instrumentering de kom åt. Hellre flyger jag genom en monsun, kommenterade han händelsen.
